Norrköpings kommun är aktiva och satsar framåt på ett eftertänksamt och sunt sätt, tycker jag. Känns som kommunen verkligen har ett flyt och en vilja att utvecklas positivt med bra fokus på sina invånare.
Senaste jag läste (Artikel i NT om: Snart kan tempot höjas när det gäller satsningen på kanalområdet i Norsholm) är att Kanalbolaget, i samverkan med Norrköpings kommun, vill utveckla kanalområdet vid Norsholm med mer aktiviteter och turistsatsningar. Jag tror det kan bli trevligt med att vissa slussområden längs Göta Kanal utvecklas med mer aktiviteter medan andra mindre slussområden får vara kvar mer orörda och ursprungliga, så får man tillgång till båda möjligheterna längs kanalen. Lever man som singel tycker jag det är trevligt att ha tillgång till båda typer av miljöer i närområdet till mitt boende. Och här finns bara så mycket olika mysiga miljöer i och nära runt Norrköping!

Jag tycker väldigt illa om personer som inte kan stå för sina egna liv utan ljuger ihop en massa hemskheter om någon annan och sprider ut en falsk bild om denne (= förtal), för att framhäva sig själva eller på något sätt rättfärdiga sina egna val i livet! Är bara så jäkla ynkligt, tycker jag! Hur fattigt liv har inte en sådan person innerst inne?
Kanske även en sådan person kortsiktigt försöker stärka en väldigt dålig egen självkänsla, men på sikt får ju det motsatt effekt! Även om en sådan person inte känner det själv är jag övertygad om att förtalande gråar dess själ samt belastar personens undermedvetna, så dennes undermedvetna inte orkar med att leda personen till det positiva i livet!
Jag är övertygad om att ett sådant "förtalande" beteende på sikt leder till en väldig ensamhet i livet!
Det är ju bara så osunt och dysfunktionellt!

Jag säger bara urk för fästingar och den TBE-smitta en del av dem sprider!!! Är verkligen bara så helkasst att få hela sitt vuxenliv så begränsat och försvårat av en post-TBE, suck!
Jag har svårt att acceptera att jag som en intiativrik, kreativ, drivande, lagom framåt och "levande" person ska behöva leva mitt liv så långsamt, så "litet" och med så mycket begränsningar!
Livet är ju så härligt, rymmer så många mysiga möjligheter och är ju till för att levas lite lagom aktivt! När då livet begränsas så mycket av de följdverkningar en post-TBE innebär känns det ibland bara så motigt och hopplöst vissa stunder! Vill bara SKRIKA UT att nej jag går inte med på detta längre, men det får ju ingen effekt alls...

Just nu har jag överansträngt mig (igen) med att jag gjort lite för mycket här i Norrköping (men inte mycket ändå). Bara att bo in mig på en ny ort med allt det vardagspraktiska kräver lite mer än min förmåga räcker till, men känns ändå så motiverat och positivt mysigt med min flytt till Norrköping!
När jag då lyckats välja en stad med så mycket trevlig i och runt omkring, så är det svårt att tygla min nyfikenhet att vilja uppleva en del av det nu med en gång...
Så får ta det lite lugnt nu ett antal dagar, så ska jag försöka fixa in lite foton här igen från mina senaste små upplevelser i Norrköping...
Men är ju bara så vansinnigt långtråkigt att mest sitta inne och vila upp kroppen igen utan att göra något - kan då t.ex. inte ens läsa, lyssna på musik eller se någon mycke på TV för då får inte hjärnan den vila den måste ha...

Så, nu får det vara slut på gnällterapin här...

Kan bara konstatera att Norrköping känns verkligen bra med så mycket mer möjligheter än där jag bodde förut. Norrköping har en helt annan härligt levande social stadspuls än jag hade tillgång till tidigare. Och av det jag sett / upplevt hittills i både närmiljön och i stan i övrigt så är det med plus mot mina förväntningar på flytten hit!
Sen är det ju alltid så att jag hade ju mina pärlor och guldmiljöer där jag bodde tidigare också, som jag kommer att sakna en del - men så måste det ju vara!
Känner mig dock övertygad om att jag här i Norrköping får betydligt större möjlighet till ett rikare liv än tidigare.
Här finns betydligt mer av det som är viktigt i mitt liv, på ett lättillgängligt mer nära avstånd.

Bara avståndet till sönerna som känns jobbigt, men de har ju ändå i flera år framhållit att de "inte har tid" för umgänge med mig, fast vi tidigare bott på samma ort så nära varandra... Jag har ju verkligen aktivt jobbat på att hålla kontakt och få umgås med sönerna, men, men... Så i dagsläget är det i praktiken ingen skillnad...
Sönerna och jag hade dock en väldigt trevligt restaurang-flyttmiddag ihop i Lund, strax innan flytten...
Valde medvetet en stad med bra tågförbindelser med Skåne, så sönerna lätt ska kunna hälsa på i framtiden... och jag åka ned till Skåne på besök... Jag tror på de goda sunda krafterna i längden...